Erja Yläjärvi tacklar
sitt svåraste uppdrag

Mitt svåraste uppdrag hittills, bekände Erja Yläjärvi genast när hon mötte Hbl-seniorerna på G18 den 8 februari. Efter tjugofem år i journalistiken och som chefredaktör för en tidning som Iltalehti säger det en hel del.
   Coronatidens distansarbete har inte gjort det lättare. Erja har utan en daglig direktkontakt inte fått lära känna redaktionen på djupet. Men den 1 mars skall det bli andra bullar, Mannerheimvägen öppnar upp.
   Som det allra svåraste ser Erja den grymma konkurrensen. I huvudstaden tävlar våra 160 journalister med HeSas 250, med kvällstidningarna och med duktiga svenska Yle. I regionerna med de lokala bladen som har monopol på sitt område. I Norden med bl.a. DN, som digitalt säljer sig för 59 euro till Finland.
   Erja har målen klara: - Vi måste välja noga vad vi vill vara. Vi måste satsa på innehåll, inte följa efter andra, utan ha modet att ta risker. Vi måste rikta in oss på huvudstaden, Nyland och kusten-skärgården. Vi måste satsa på kultur och samhällsdebatt med hela Norden som målgrupp. Vi måste också fånga läsaren med det vardagsnära, det ska vara ett nöje att läsa Hbl.
   Efter Erjas eldiga inledning blev ordet fritt. Staffi Bruun ”såg sig tvungen att ta till orda” och tog fram sin käpphäst: nyheter, nyheter, nyheter. Ni satsar fel på tidlösa reportage. Och hela Svenskfinland måste nås. Typ ”i rikstidningen vill Åland få bekräftat att Åland finns”.   
   Men många av oss 23 deltagare vittnade också om att Hbl blir bättre och bättre. Framför allt var det allmänna omdömet efteråt att Erja Yläjärvi är en frisk fläkt i ankdammen med ett otroligt positivt och entusiasmerande grepp om sin svåra uppgift. - Jag är optimist, lydde hennes slutkläm.
   Till tack fick Erja tre inramade ledarteckningar av Wilfred Hildonen återbördade till fadershuset. Dem hade  Rafael Paro fått i present vid sin  pensionering 1997. En av de ledare Wilfred illustrerat gällde Nato – lika aktuellt för 25 år sedan som i dag ...

Maj-Britt Paro