En av programpunkterna på seniorernas vårfest var en kort introduktion
till Arabiastranden i form av en liten promenad. Här kommer den också
i textform, ifall någon vill repetera vad vi såg.
 

1. Introduktion: Välkomna till ”landet som icke är”!
* Arabiastranden är ju en väldig ny stadsdel, husen här byggdes ca
2000–2015. Dessutom är marken som husen står på också ny, vi står på
gammal havsbotten – hela Arabiastranden är byggd på mark som fyllts ut
i havet. I slutet av 1800-talet gick strandlinjen ungefär längs det
som idag är Arabiagatan, där vi står nu.

* Ortnamnet Arabia är däremot gammalt, det nämns i skriftliga källor
(rättegångsprotokoll) redan 1751. Rörstrand grundade porslinsfabriken
i Arabia 120 år senare, 1873. På 1930-talet var det Europas största
porslinsfabrik. Där vi står nu kan man se en del av detta enorma
fabrikskomplex.

* Dessutom befinner vi oss nu bara ca en kilometer från den plats där
Helsingfors grundades 1550, vid Gammelstadsforsen (”Helsinge fors”).
Så även om vår stadsdel är väldigt ny är vi ändå omgivna av historia här.

2. Konst
* Då Arabiastranden byggdes ålade staden byggföretagen att sätta 1–2 procent av byggnadskostnaderna på konst. Det finns ca 80 offentliga konstverk i Arabiastranden; på gårdar, i parker, på husfasader, i trapphus (området är knappt två kilometer långt, så det är i medeltal
ett konstverk var 25:e meter).

* Mellan Toini Muonas gata och Gunnel Nymans gata ligger Tapio
Wirkkalas park, designad av Robert Wilson 2012. Enligt de officiella
förklaringarna ska man associera till öar i havet när man går längs
bryggstigarna, men jag skulle hellre kalla verket för ”Porten till
Arabia”: konstverket består av små rum som är lite halvfärdiga, de
saknar väggar och tak, men känns ändå som mysiga och trivsamma hem
(speciellt på kvällen, då ljusen är tända i verket). Sådär som det kan
kännas när man flyttar till en helt ny stadsdel som inte är riktigt
färdig ännu.  

3. Historiska spår

* I portgången till det långa hyreshuset längs Gunnel Nymans gata finns Anne Siirtolas verk Vardagens fragment från 2005. Konstnären har själv samlat ihop porslinsskärvorna här i trakten – det var inte var så noga med sophanteringen förr, fabriken dumpade sitt avfall lite vårdslöst här och där ... Verket är en påminnelse om att det här är
ett område med historia, även om husen runt omkring är nya. Så gott
som alla kan hitta någon skärva som de känner igen (”oj, sådana där
kaffekoppar hade mormor!”), vilket kan ge en känsla av trygghet för den som
har flyttat in i detta nya område och kanske känner sig literotlös.

4. Innergårdarna
* Gården mellan Gunnel Nymans gata och Kaj Francks gata visar hur
arkitekterna tycks ha tänkt när de planerade det här området: ut mot
gatan ser många av byggnaderna ganska tråkiga ut, de har rätt
monotona, trista tegelfasader, men går man in på gården ser man hur
husen öppnar upp sig och visar upp ett vänligare ansikte. Så gott som
alla hus i området har vita eller ljusa fasader mot gården och
balkongerna är ofta in mot gården.).

* Samma fenomen kan man se på alla de 13 öppna gårdarna i
Arabiastranden. Gårdarna är alltså öppna och tillgängliga för alla, så
man kan promenera runt och studera och jämföra dem. Dessutom är de
alla olika, med lekplatser, planteringar, gångar och stigar (på en del
växer det fruktträd och bärbuskar som vem som helst får vittja).

* Arabistranden är inte ett segregerat område, här finns alla
bostadsformer: hyreshus, Hitashus, bostadsrättsbostäder, diverse
servicehem, studentbostäder och förstås också hårdvalutahus.

5. Mera konst
* Alla de öppna gårdarna har också minst ett konstverk. På den här gården,
Keramikernas gård, finns verket ”Arabian matto” (Arabias matta/Arabisk matta) av Elina Aalto (2006), ett 11x6 m stort fält av
keramiska plattor. På vintern är det helt snötäckt, så det är ett trevligt vårtecken när man börjar kunna skymta den varma tegelröda färgen igen

6. Stranden och muren
* Längs hela Arabiastranden löper en strandpark. Här kan man promenera
längs vattnet hela vägen från Hermanstad/Byholmen till
Gammelstadsforsen och Vik. * Som sagt står vi på utfylld mark. En del fylldes ut redan för länge sedan, men det största utfyllnadsarbetet gjordes 1985–86, då
strandlinjen fick sin slutgiltiga utformning.).

* Havsbotten här består av lera, så marken måste förstås pålas för att
man skulle kunna bygga på den – ställvis måste man påla ner genom
leran till 25 m djup! Dessutom har det byggts en palissad som har till
uppgift att hålla det dyra, fina Arabiastranden på plats. Den här
skyddsmuren är 680 m lång och 12–20 m bred, men den syns inte, för den
är nergrävd i marken (vi står på den just nu). Undersökningar visar
att den fyller sin uppgift, marken väster om den rör sig inte alls,
eller mycket lite, medan marken utanför muren rör sig med upp till 50
mm per år – utåt, mot havet!).

* Här kan man också se fågelmotiv högst uppe på fasaderna på husen
närmast stranden, ett konstverk av Johanna Hyrkäs och Tiina Kuhanen.
Byggnaden närmast oss fick betongfasadpriset år 2007. Betongelementen
med fågelmotiv är gjorda i grafisk betong.).

* I ändan av Kaj Francks gata ser man verket Orörliga dansare av
Howard Smith (2007), åtta röda och guloranga metallgestalter som i
mörkret ser lite ut som skulpturerna på Påskön.

7. Studenter behöver också trivas
* Längs Kaj Francks gata finns ett studentbostadshus, byggt för
studerande vid finska Hanken. I portgången till huset finns en
skulptur av Lauri Astala, Hemträdet (2006). Trädet är i brons, men
fågelholken är riktig, sommartid flyger fåglar in och ut ur den.
Verket ger säkert nyinflyttade i stan en hemtrevlig känsla.

8. En gård till
* Går man in på gården till studentbostadshuset ser man igen hur husen
öppnar upp sig mot gården: ut mot gatan ser man bara tråkiga
tegelfasaderna, men in mot gården ser man dels de färggranna
detaljerna i studentbostadshusets fasad, dels balkongerna och de vita
fasaderna i MS-huset och seniorhuset, som heter ”Slutspurten”(!).
Speciellt de två sistnämnda har en resning som får mig att associera
till något man kan se i Centraleuropa. Precis som alla andra gårdar i
Arabiastranden sluttar den här gårdenockså nedåt, mot vattnet.
***
Här tog den lilla rundvandringen slut. Det här var förstås bara en
bråkdel av allt det som finns att se i Arabiastranden, det lönar sig
att göra en eller flera expeditioner hit någon vacker sommardag!

Theresa Norrmén
(Hbl-seniorernas ciceron och numera hängiven Arabiastrandsbo)